-

jag vill inte påstå att jag är störst, bäst och vackrast.
men jag skulle vilja erkänna för mig själv att jag kan se tillbaka och vara stolt över tidigare val i livet.
trots att jag är en känslomänniska som gärna rycks med i och skapar egna filmscener av mitt liv så har jag kunnat ta väldigt kloka val.

jag lever gärna i min film. dagdrömmande och fantasi.
det är bara det att livet inte alltid är som på film - och det är dessa stunder, när konsekvensen av någonting inte skulle ha varit som på film - som jag har varit överraskande klok och tackat nej och valt en annan väg.

jag är stolt över att jag med tiden har lärt mig att säga ifrån. för mitt eget bästa.

det är endast två år sedan jag lärde mig att leva för min egen skull och ingen annans.
och jag är så fucking jävla stolt över att jag har satt ner den foten!

jag har mycket att ta igen. mycket att lära. mycket att bygga upp.
där vet jag inte vem jag ska skylla på. mig själv, någon annan eller bådeoch?
det jag vet är att jag nu är på rätt väg. jag vet av vilka anledningar jag är den jag är idag. och jag är inte sen att uttrycka mig om detta till mina nära.
som ett försvar. som ett förlåt. som ett bevis på att jag är påväg att hitta mig själv. snart.
det tar bara lite tid.

jag vet inte om det är detta som kallas att växa upp.
att detta är någonting som alla går igenom.
det jag vet är att jag växer hela tiden. sedan två år tillbaka.

med hjälp av att stänga fel människor ute och låta rätt människor komma in.

från min synvinkel kan jag se människor som fortfarande lever i samma misär, för att uttrycka mig hårt, kanske. folk som man inte riktigt har tron om att de ska hitta ut därifrån. det är som om de lever samma liv om och om igen. som i en film.
man ser nya människor hamna i samma fällor som man själv en gång fastnat i.
det är synd.
för alla har inte samma styrka att slita sig fri.
för alla kanske inte förstår att bägaren redan har runnit över. för länge sedan.

för mig tog det tjugo år att förstå.
och en dag slog det mig, psykiskt, bokstavligt talat.

det känns som att jag bär på historier som så många borde få höra. som de har rätt att få höra. men av rädslan att missuppfattas så upprepar jag istället samma historia för mina närmsta om och om igen.
förlåt.

jag hoppas från mitt innersta att det löser sig för er också.
som en mor med livets många erfarenheter så vill jag lägga mina vingar över er.
skydda er.
dig.