godnatt, säger jag genom syrgasmasken

förberedelserna började redan söndag kväll. inga smycken, inget nagellack, tvätta sig med en speciell tvål som man använder innan operation. "undvik kontakt med hjärna"
..hjälp?

klockan fem på morgonen var det bara att stiga upp och ta ännu en dusch med tvålen som doftar sprit, svälja 5 st värktabletter, ta sitt pick och pack och sätta sig i bilen.
halv sex.
halv sju var vi framme på mälarsjukhuset.

klockan sju blir vi insläppta till centraloperation-avdelningen.
jag får byta om till blå sjukhusrock och vita knästrumpor. fylla i lappar.
en sköterska hämtar mig och jag säger hej då till john.

strax efter sju ligger jag i en sjukhussäng. magen kurrar. får varken äta eller dricka - mer än vatten till medicinen.
mer medicin - värktabletter och två sorters förebyggande mediciner mot illamående.

efter klockan fucking tio får jag komma in till operationssalen. tre timmars väntan på tom mage, inget att göra, halvnaken bland massa personal och andra patienter på uppvaket - för att jag blev bortprioriterad - "de har stuvat om i schemat och tagit en annan före dig."

jag blir bortskjutsad i sängen av en manlig sköterska.
kommer in till ett förberedelserum.
"nu ska du få kliva upp och röra lite på dig, in här i operationssalen"

jag kliver in med den blå sjukhusrocken och den ljusblå nätmössan på huvudet.
tre män och två kvinnor möter mig där inne.
välkomnar mig och frågar hur det känns.
jag var inte särskilt nervös just där.

jag får ta av mig trosorna inför alla, stoppa de i en påse som hon sedan ska lägga under min kudde så jag har de när jag är tillbaka på uppvaket.
pinsamt.

jag får lägga mig på en säng.
där ligger jag i tio minuter, vaken, med folk som donar runt om mig i rummet. jag ser rakt upp i de starka lamporna ovanför mig.
doktorn håller mig i handen. en annan smeker mig axel. "hur känns det?"

efter en stund får jag syrgasmask i ansiktet.
den tredje manliga säger åt mig att han snart ska söva ner mig.
"godnatt, säger jag genom syrgasmasken."

jävlar vad full jag blev i några sekunder, sen slockna jag.


vaknar upp med slangar i näsan.
jag har ont.
får värktabletter.
får morfin.
somnar till och från.
dimma.
får en smörgås och juice.
känner mig ganska klar i huvudet när jag ligger där.
sätter mig upp.
jävlar var yr jag är.
lägger mig ner.


efter en stund får jag gå in på toaletten.
vinglar mig till toalettstolen.
tittar mig i spegeln när jag tvättar händerna.
börjar skratta - mina ögon är som två svarta hål - så påverkad är jag.
pupiller som tefat.


lägger mig i sängen igen. klockan börjar närma sig kvart i ett.
jag vill bort från sjukhuset. hon sa ju att jag skulle ha varit härifrån innan lunch. innan schemat blev omstuvat.

"JAG MÅR BRA; JAG GÅR OCH BYTER OM"

"...okej, är det säkert? jag följer dig till omklädningsrummet."

"DET BEHÖVS INTE! :))))"

hon följer med mig ändå.
"du ser så himla blek ut."

..och fem sekunder efter det står jag och spyr i ett handfat.

hoppsan.
jag blev tvungen att ligga kvar en stund till. fan också.
jag får en till smörgås och två glas juice.
somnar om.

en halvtimme senare vaknar jag av att två sköterskor, en manlig och en kvinnlig kommer fram till mig och säger att john står och väntar i korridoren.
jag samlar mig snabbt och säger att jag inte är lika yr längre, skyller på att det säkert var för att det gjorde så ont när hon tog ur kanylen och sladdarna ur armen på mig. aj, fan vad ont det gjorde.

hon vågar nästan inte släppa mig, men gör det ändå.
mina pupiller är inte lika stora längre.

en halvtimme efter spyan möter jag john. och är ute på parkeringen. hallelujah!

_________________________________________________

det var lite som en dimma allt det där. hela händelsen.
jag minns att jag, någongång under de timmarna, frågade om en sköterska kunde fota mig - för det gjorde den andra kvinnan på uppvaket. bild till instagram hade jag tänkt.
vad gör man liksom inte. jag var dock helt borta och minns inte vem jag pratade med. om jag ens var vaken. det måste ha varit efter operationen.
fick inte ha mobil på avdelningen, så ingen bild.
haha, instagram, alltså.

idag mår jag helt ok. magen värker så klart. inte så konstigt. men nu säger de att det ska avta, mer och mer.

och anledningen till att jag spydde var nog att jag hade en hel del läkemedel i kroppen.
inte pga av att hon tog ur sladdar och kanyler. (trots att det gjorde fucking ont alltså!!"