psykbryt

sämsta söndagen ever.
idag har jag typ haft något slags bryt, alltså.

morgonen började bittert. inget mer än så.
var ändå kanske pepp för dagens planer, VS med fruarna.
SOM jag har peppat och längtat till att se showen, den som spar han har liksom.
så vi satt där, fem brudar i soffan - showen börjar och 30 sekunder in i programmet så tjuter jag som ett barn.

jag vet inte vad fan det var. en blandning av mycket antagligen. de andra stirrade på mig och undrade vad i helvete jag höll på med.

sedan satt gråten i halsen hela dagen. det satt där under sultans-fikan. det satt där när mormonerna stannade mig för att snacka om gud. det satt där när jag åt middag med john. sen gav jag upp och gick och tog en powernap.
vaknade - förjävligaste humöret ever - även om det antagligen inte märktes utåt, john frågade om jag skulle med och träna, och det enda jag tänkte på var att bara få somna om. slippa humöret, liksom.

men när jag hörde att john var påväg visste jag att jag skulle ångra mig som fan om jag inte följde med. det tog fem minuter, sedan stod jag där i träningskläderna.

jag skippade min gym-lista på spotify och körde lite "arg" musik, haha, få utlopp för känslorna, ni vet. skönt som attan, och nu efter träningen mår jag mycket bättre!

HIGH FIVE!