jag är ju inte dum, jag har ju lösningen på alla problem. det är bara det där steget att pina sig som tar emot. men jag vet att det är värt i slutändan.

vi alla vet ju att min kropp gör lite som den vill och väljer att stressa mig med krampig mage och dålig sömn. det är ju inte nog med det - nu drar vi iväg med en rejäl magkatarr på det också.
smärtan som den orsakar i bröstet är olidlig. att inte kunna äta en - för mig - normal portion mat längre utan att dela in måltiden i tre omgångar för att magen säger tvärstopp. och få ett skumt illamående på mornarna pga. sämst sömn och fuckade måltidsrutiner (pga illamåendet och tvärstoppen)
alltså?!
jag har tamejfan nog aldrig varit såhär svart under ögonen någonsin innan.

men vet ni vad?
idag tog jag fan tag i saken - igen.
den ständiga utmattade känslan, oroliga sömnen och allt därtill - nu ska det vara slut på den saken.
för nu är det dags att bokstavligt talat SLÄPA sig till gymmet igen (vilket jag idag gjorde med lätta skutt) och nu är det dags att bokstavligt talat TVINGA sig att sluta äta onödigt crap. jag ska få tillbaka rutinen, trots att det kommer vara piss och pina den första tiden eftersom jag redan sover som ett rövhål och dessutom har jobb med oregelbundna tider. det är bara att stiga upp, käka frulle trots illamående, träna trots matthet.
allt. är. bara. att. se. till. att. göra.
det är ju bland det värsta som finns, att äta när man mår illa. men det är ett måste om det någon gång ska bli bra!

jag vet ju att det kommer bli bättre som jag gör så. för när jag tränade och åt bra så mådde jag så jävla mycket bättre.

i morgon är det jag som går upp. käkar frulle. går och köper magkatarrmedicin. drar och tränar igen.
och så ska det se ut. SÅ DET SÅ!

*självpeppen*